Mode á la MoDo

MoDo AIK
Klubbmärken och matchdräkter 1964-78

Namnbytet från Alfredshems IK till MoDo AIK efter säsongen 1963-64 var inte populärt hos alla men medförde många fördelar i form av ökad sponsring från Mo & Domsjö. Den konstfrusna hockeybanan fick väggar och tak och på så sätt förvandlades den delen av idrottsplatsen Kempevallen till Kempehallen. Efter namnbytet nådde laget även SM-slutspelet för första gången. Av allt att döma fortsatte man den första säsongen efter namnbytet att använda Alfredshemströjorna och de förändringar på klubbmärke och dräkter som sedan gjordes var minimala. Märket blev något rundare och mer hoptryckt och förekom oftast i färgerna svart-vitt-gult (guld). ”AIK” (som nu uttyddes Allmänna Idrotts Klubb men även var en fiffig koppling till det ursprungliga klubbnamnet) flyttades till det nedre fältet i märket och eftersom Mo & Domsjö ville exponera sig i det nya klubbmärket så hämtade man typsnittet från deras dåvarande symbol. Drygt ett år senare förändrades och stiliserades dock skogskoncernens märke, så då upphörde den symboliken.

Tröjan hade även i fortsättningen de spetsiga revärerna på armarna, och den fallande Rangers-designen på bröstet, fast nu stod det förstås MO-DO (med bindestreck). AIK hamnade i en liten grön-vit cirkel i hjärthöjd. Tröjan var röd med vita och gröna garneringar och damaskerna var vita. Däremot var byxorna inte längre gröna utan blå. Detta färgbyte tycks ha sammanfallit med namnbytet till MoDo och kan ha ingått i den ursprungliga planen där blå-svarta Domsjö IF skulle ingå i epitetet MoDo. Kanske var det ett sätt att hålla dörren öppen för framtida sammanslagning. Vid behopv användes troligen den gula Alfredshems-tröjan utan axelrevärer som reservtröja under de första åren som MoDo AIK. 1965 kom en ny tröjvariant med smärre förändringar vad gäller bokstäver och detaljer runt halsen (jämför särskilt ”M” och ”D” här nedan).

1967 förändrades dräkten igen. Texten på bröstet krympte, typsnittet ändrades och de spetsiga armrevärerna blev kortare och kantigare. Dessutom tillkom en vit reservtröja med blå-röda axelrevärer som matchade såväl de vita damaskerna som de blå byxorna. Kanske var en vitblå reservdräkt med rött som tredje färg även ett sätt att hålla samarbetstanken med Domsjö vid liv. I slutet av 60-talet tillkom röda damasker till den röda tröjan, och dessa damasker pryddes på knät av ett vitt zick-zackmönster. Knädekorationer av olika slag var populära på 60-talet. En annan variant vid den här tiden var att spelarna hade olika färger på hjälmarna beroende på deras position i laget; backarna hade vitt, och de tre kedjorna gult, rött respektive blått. Detta upphörde dock runt 1970, då hockeyförbundet bestämde att alla utespelare i ett lag skulle ha samma färg på hjälmarna.

Den 3 september 1971 träningsspelade MoDo hemma mot Björklöven (seger med 4-1). Dagen efter skrev Örnsköldsviks Allehanda i en osignerad artikel: ”En liten överraskning – av somliga positivt bemött, av andra negativt – mötte säsongens första publik i Kempehallen. In på banan åkte modoiterna iklädd ny helblå (!) dress med diverse inslag av röda och vita ränder – och på ryggen ståtade spelarna med respektive namn”. Designmässigt var bokstäver och siffror nu vita med röd skuggning medan revärerna på ärmarna var ersatta med ett rödvitt band som gick upp från armhålan över axeln. Det var en dekoration som var populär just då och bland annat använts av det sovjetiska landslaget på 60-talet, dåvarande NHL-laget California Golden Seals och i Sverige av Södertälje och Björklöven. Typsnittet på tröjan liknade nu varken det i klubbmärket eller skogsbolagets nya logo. Att ha namnen på ryggen var ovanligt i Sverige vid den här tiden, och ÖA menar till och med att MoDo var först med det, åtminstone i högsta serien. Namnen (som då stod ovanför siffran på nordamerikanskt manér) fanns kvar på tröjorna till säsongen 1974-75. Efter det blev det enbart reklam fram till säsongen 1983-84, då namn på ryggen blivit allmänt förekommande (fast då under siffran).

Alltnog, det här med namnen ansågs såpass revolutionerade att eventuell kritik mot det blåa i stort sett dog ut. I annonser för återstående vänskapsmatcher lockade man till och med folk att komma och se den nya dressen med ”kanadensiskt stuk” (vilket förmodligen mest syftar på namnen på ryggen). Det verkar även som om den helblå dressen inte var nåt reservställ eller bortadräkt, för den användes lika ofta hemma och var helt enkelt ”den nya dräkten”. Den förekom dock aldrig på lagfoton eller dylikt. Kanske var den helblå dressen det sista försöket att locka Domsjö IF med samarbete, men enligt ÖA den 4 september 1971 var det spelarna själva som tagit initiativ till den nya dräkten; ”Så här vill vi ha det, sa grabbarna, och därmed fick det bli”. Den röda tröjan – som åtminstone säsongen 1971-72 i praktiken var lagets reservtröja – förblev oförändrad till säsongen 1972-73 då motsvarande design i rött, vitt och grönt infördes (men byxor och hjälmar var dock blå). En liten kuriositet är att på de första röda tröjorna var det runda AIK-märket grönt och vitt men senare blev det rött och vitt. Den vita reservtröjan med rödblå spetsiga revärer var dock inte helt kasserad, för under försäsongen 1973-74 spelade MoDo några matcher i dessa vita tröjor (med blå hjälmar, byxor och damasker)

Det har spekulerats i att de blå tröjorna kasserades som förstatröjor till förmån för de gamla röda av ren vidskepelse när det säsongen 1971-72 blev dags för kvalspel, en förklaring så god som någon annan. Den eventuella motviljan mot den helblå dräkten var dock inte större än att den kom att användas sporadiskt till och med säsongen 1976-77. Den enda principen vid byte tycks ha varit om även motståndarlaget hade röda tröjor. 1976-77 spelade MoDo så gott som alla seriematcher i röda tröjor men eftersom helröda Örebro IK vid tidpunkten verkar ha haft endast ett matchställ spelade MoDo i blått i dessa matcher, troligen såväl hemma som borta. Säsongen 1977-78 ersattes de blå tröjorna och damaskerna med vita i samma design. Runt 1975 snyggades klubbmärket upp lite grann och återgavs nu oftast i rött, vitt och grönt. Under 70-talet var det dock inte märkets färger utan själva designen som var viktig, vilket framgår av diverse souvenirer.

 

1921-55 | 1955-64 | 1964-78 | 1978-87 | 1987-98 | 1998-01 | 2001-07 | 2007-13